BMI och fettprocent

Jag har aldrig gillat detta med BMI uträkningen. För några år sedan mådde jag toppen och trivdes med mig själv, men såg man till BMI skalan så höll den inte med, vilket var som ett slag i ansiktet då och jag hakade upp mig på detta för en tid. Jag släppte det dock efter ett tag, men i januari när jag började gå ner i vikt så räknade jag återigen ut mitt BMI, vilket just då inte var någon rolig historia. Nu kollade jag dock upp det igen och efter fyra månaders viktnedgång så är det en betydligt roligare historia, även om jag aldrig kommer utgå från BMI skalan.

När jag räknade ut mitt BMI fick jag också upp min fettprocent. Det roliga eller kanske snarare konstiga med den skalan var att den låg på Normal-Idealvikt-Övervikt. Vad är skillnaden mellan Normal och Idealvikt? Jag som då låg på Normal, borde jag då öka min fettprocent för att nå Idealvikt, även om jag inte nått min idealvikt viktmässigt? Konstig skala tyckte jag nog...


Ängeln vs. Djävulen

Djävulen: Idag vore det otroligt skönt att bara ligga i soffan och titta på film. Det är ju så grått ute.
Ängeln: Mmm... Men jag borde gå en promenad, jag har ju sagt att jag ska röra på mig alla dagar.
Djävulen: Ja, men en dag i soffan gör ju inget.
Ängeln: Kanske kan gå den korta 30 minuters rundan, det är bättre än inget.
Djävulen: Suck! 30 minuter då, inte mer.

Tar bestämt på mig kläderna, sätter på Ipoden och börjar traska. Närmar mig korsningen där jag kan svänga till höger för att gå 30 minuters rundan och till vänster där jag går min 45 minuters rundan samt 60 minuters runda.

Ängeln: Kanske borde jag svänga vänster i alla fall. Det är ju ingen större skillnad på 30 minuter och 45 minuter.
Djävulen: Vore skönt att komma hem fort. 30 minuter räcker gott idag.
Ängeln: 45 minuters rundan vore bra för mitt samvete.
Djävulen: Men igår blev det två promenader, alltså räcker det med en kort idag.
Ängeln: Orkar inte med det dåliga samvetet...

Svänger fort vänster innan jag hinner ändra mig. Det är tomt på mitt promenadstråk, bara jag. Närmar mig ytterligare en korsning. Svänger jag höger hamnar jag på 45 minuters rundan, rakt fram innebär 60 minutersrundan.

Djävulen: Dags att svänga höger!
Ängeln: Det känns ganska lätt i benen. Kanske borde fortsätta? Tar jag 60 minutersrundan kan jag i alla fall inte ha dåligt samvete för att jag inte rört mig idag.
Djävulen: 60 minuter? Hallå? Sväng höger, höger, höger! En kvart mindre spelar väl ingen roll. Sväng!
Ängeln: Nej, precis. En kvart mindre spelar ingen större roll. Inte en kvart mer heller...

Resultatet blev att ängeln vann. Nu när jag är hemma igen kan jag sätta mig i soffan med gott samvete en stund. Vilken härlig känsla det är när man på något sätt vinner över sig själv!



6 maj

Vilken härlig vårdag. På min morgon promenad fanns de bästa vår/försommar tecken man kan tänka sig; bönderna körde på åkrarna med sina traktorer, husvagnarna börjar ställas upp på campingen, gräset klipptes i trädgårdarna och så solen som skiner såklart. Härligt, härligt!

Något annat härligt är mina mått som minskar månad för månad. Igår var det "mätnings-dag" vilket resulterade i en minskning på sammanlagt 10,5 cm över kroppen. Jag tror att jag sammanlagt ligger på lite mer än minus en halvmeter nu.

Nu ska jag ta med mig min bok om argumentation och sätta mig på balkongen i solen och njuta. Två flugor i en smäll helt enkelt.


Trötter har besökt vågen

-0,5 kg blev resultatet av dagens vägning. Helk okej. Måste snitta 0,4 kg i veckan för att hinna klart till min födelsedag och bättre resultat är ju att föredra eftersom det när som helst kan komma ett bakslag. Tre kilo kvar nu tills jag nått mitt mål. Det närmar sig...

Dagen idag har varit oerhört seg, åkte till skolan sju i morse för att ha seminarium i fyra timmar. Har aldrig varit så nära att faktiskt nicka till. Fick verkligen kämpa för att hålla ögonen öppna. Vid hemkomst väntade ett paket utanför dörren. Mina converse. Dessvärre var de för små, så det blir att skicka tillbaks dem och beställa en större storlek. Hoppas på snabb leverens så jag kan traska runt i dem i Oslo.

I morgon är det "mätnings-dag", spännande...

Veckans resultat

Tisdag, vägdag. -0,1 kg visade vågen idag. Inget resultat jag jublar över direkt, men efter förra veckans svullarkväll och lördagens trerätters middag och fika på det så är jag väl inte direkt helt oförstående. Nu är jag i alla fall på en viktnedgång på -8 kg. Det känns helt okej. Denna vecka finns inte lika många frestelser, i alla fall inte som jag vet om ännu. Idag blev också min målvikt nedskriven, så nu finns den på pränt, återstår att se om jag är nöjd när jag når dit, jag hoppas det. Och jag hoppas nå det till min födelsedag den 21 juni. Tills dess är det ganska exakt åtta veckor kvar.


Motions utmaningar?

Idag började jag och Jenny dagen med en promenad på Hälsans stig, en promenad som är 1 mil och som tog oss lite mer än 1½ timme. Men nu behöver vi nya utmaningar tycker jag. Hälsans stig går vi iof inte allt för ofta, men annars är det i stort sett samma promenadrundor man går hela tiden och de ligger på 5-9 kilometer. Vi har ju tidigare klarat av Katrineholm-Valla, både på promenad (1,3 mil) och på cykel (tur och retur 2,6 mil). Sörmlandsleden har vi fortfarande inte gått, kanske skulle det bli nästa runda? Tror den är strax över milen lång. När vädret är som idag, med sol och värme är en runda på en mil inga problem, därför kanske vi skulle försöka hitta en något längre runda också, som en verklig utmaning...


Motiverande resultat

Jag fixade det. Helt utan motivation så klarade jag ett av mina stora delmål. Med råge dessutom. Vågen visade -0,8 kg. Verkligen inget som jag trodde på när jag klev upp på vågen. Så nu känns det bra. Efter vägningen kände jag bara att jag behövde få äta vad jag ville, en kväll utan några ramar för att avsluta denna vecka och börja på nytt. Så till middag blev det kebabtallrik och nu efter lite annat smått och gott. Och ingen ångest. Jag behöver det här, jag behöver få äta skit ikväll för att avsluta detta kapitel och börja på ett nytt i morgon. Det kanske är så ibland, jag vet inte. Men detta var det jag behövde, nu känner jag mig motiverad till att köra på igen. Tänk vad det kan ändras på några timmar.


Dålig vecka

Vecka som gått kan jag sammanfatta som omotiverad. Träningen har känns tråkig och det har fikats i mängder. En sån vecka som jag bävat för ska komma och här är den. Vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det heller faktiskt. Idag är det tisdag vilket innebär vägning om cirka en timme. Då kommer jag stå där på vågen och veta exakt varför det inte gått bra. Inga dåliga bortförklaringar. Men motivationen till att komma igen på nytt efter vägningen finns inte heller. Inte just nu i alla fall och den har inte funnits de senaste dagarna. Det positiva är att i alla fall maten har fungerat bra samt att jag druckit vatten som jag bör i stort sett varje dag.

Det känns konstigt. I vanliga fall infaller sig en ångest på söndagen som sedan håller i sig tills vågen är avklarad på tisdagen. Den här veckan är ångesten som bortblåst och jag inser helt enkelt att det inte kommer gå vägen. Jag hoppas mötet idag kan vara peppande. Att jag är omotiverad gör dock att mitt humör är i botten också just nu, så vi får väl se hur det hela artar sig.

Besvikelse

Jag hade en dålig känsla inför dagens vägning. Och den infann sig. Mitt första plus på vågen och det känns så oerhört tråkigt och jag är så besviken. +0,1 kg. Inget stort plus, men ändå ett plus. Jag har ätit inom mina ramar, tränat bra och druckit mitt vatten. Ändå blev det ett plus. Ett plus förra veckan efter påsken hade jag kunnat tagit bättre än idag. Therese (min konsulent) menade på att jag kanske behöver äta mer om man ser till hur mycket jag rör på mig och förbränner. Nu är jag bara rädd att jag kommer gå upp ännu mer i vikt om jag äter mer denna vecka.

Blir att köra på denna vecka, träna, äta bra mat och dricka vatten. Som förra veckan med andra ord. Hoppas bara att resultatet blir bättre nästa ord. Har väntat på mitt nästa mål i tre veckor nu. Hoppas på fjärde gången gillt nästa vecka.

Årets första cykeltur

Okej, så skulle jag alltså ut och cykla för första gången i år. De flesta vägbanorna är sopade och torra och det rullar bra. Men vad väljer jag, jo, grusväg. 2,6 mil. Så ja, det var jobbigt, jag kan inte minnas när jag senast var så trött i benen och min rumpa is in pain. Aj! Om vi säger att jag och Jenny hade ett ganska flytande samtal hela första hälften så var vi desto tystare den andra halvan. Då var benen stumma och det kändes som att det endast var uppförsbackar. Men vi gjorde det. Så oerhört skönt efteråt! Om de i Biggest Loser brukar köra sin "sista-chans till-träning" i gymet, så tog jag min denna vecka på cykeln. Och aldrig har jag nog haft en sådan jobbig "sista-chansen-träning".


Förändringar på 3 månader

Det är ungefär exakt tre månader sedan jag påbörjade resten av mitt liv. Det är så jag ser det. Det här är ingen huxflux idé om att tappa några kilon, detta är en investering i mig själv, i mitt liv. Jag ser en framtid i det jag gör. Den här gången ska jag göra det på riktigt, fullt ut. Inte sluta tvärt när jag är nöjd och sedan låta det rinna ut i sanden. Jag gör det här av en anledning, för att inte behöva må dåligt över att vara jag. Jag vill må bra och trivas med den jag är och jag är på god väg.

Dessa tre månader har i alla fall resulterat i en del förändringar i mitt liv, positiva sådana:
- Vågen visar på en sammanlagt viktminskning på -7,2 kg.
- Centimetrarna lossnar, en efter en. En minskning på sammanlagt 40 centimeter, fördelat över kroppen.
- Jag rör på mig i stort sett varje dag. Och jag gillar det.
- Jag är gladare och positivare. Vilket också människor i min omgivning påpekar.
- Jag antar utmaningar jag inte skulle ha gjort förut. Jag och Jenny promenerade till syster för ett par månader sedan, 1,3 mil mätte sträckan. På måndag tar vi samma sträcka, fast på cykel. Tur och retur 2,6 mil. Möjligen blir det Vårruset också, om någon tid passar. Och jag gör inte det här för att jag är tvungen, utan för att jag vill.

Jag trivs med det nya...

Påskens resultat

Så oerhört glad för resultatet på vågen idag, -0,8 kg. Jag trodde faktiskt inte att det stämde och var tvungen att kliva upp på vågen en extra gång. Men det stämde. Jag vet inte hur det är möjligt, men så är det och jag är oerhört lättad. Hade snarare trott på siffrorna men med ett plus tecken framför. 0,3 kg kvar till nästa stora delmål. Hoppas ta det nästa vecka!


Centimetrar

Påsken är nu slut, godiset är slut och all påskmat likaså. Det känns som att jag nu kan pusta ut lite och återgå till de vardagliga rutinerna. Jag älskar högtider och allt som det medför, men oftast är det lika skönt när de också är över och allting återgår till det "normala". Dock kommer jag säkerligen vara totalt dagblind hela veckan, i dag känns det som söndag vilket är helknas.

Vågen ska besökas i morgon, läskigt med tanke på helgdagarna som varit och allt vad det innebär. Vad ska man ställa in sig på? Plus är jag såklart inställd på, men hur stort? Jag hoppas ju fortfarande att pluset inte är allt för stort, men det kanske är på sin plats att vara realistisk. Var i alla fall dags för mätning idag igen, direkt efter påsk, kändes väl sådär. Men sammanlagt -12,5 centimeter blev resultatet. Inte fy skam får jag lov att säga. Det går framåt, eller neråt kanske man ska säga...


Att lyssna på sin kropp

För femte veckan i rad så dras jag nu med min förkylning, det började vecka 9 och har sedan fortsatt. Hela vecka 9 hade jag ont i halsen, det gick sen över och lämnade kvar en täppt näsa. Igår började halsen klia och i morse vaknade jag med halsont. Igen. Varför går det inte över? Jag börjar fundera på om jag gjort något elakt...

Planen för dagen var att köra ett långpass på gymet. När jag vaknade tidigt i morse och kände av halsen började jag fundera över vad reservplanen fick bli. Promenad kom jag fram till. När jag vaknade ett par timmar senare hörde jag hårt smattrande på fönsterbläcket. Jag började fundera över vad som var bästa alternativet. En ond hals på gymet (med träning i lågt tempo) eller en ont hals i regn, vilket gör att man blir kall. Jag kom fram till att nästa reservplan fick bli besök på gymet och en promenad på löpbandet. Efter frukost började jag känna mig mosig i både kropp och knopp. Började fundera över om jag verkligen borde besöka gymet överhuvudtaget eller kanske stanna hemma och vila istället. Men tanken på att inte röra på mig alls gav mig nästan panik. Bestämde mig därför för att det fick bli gymet i alla fall. Men så efter ytterligare någon timme slutade det helt plötsligt regna. Så då lade jag gymplanerna på hyllan och skrapade fram en reservplan till alla andra reservplaner. En promenad i lugnt tempo. Och så fick det bli!

Jag känner att jag borde börja lyssna på min kropp. Den skriker efter vila, men bara tanken på en eller ett par dagars vila just nu gör att jag blir stressad. Det är påsk nu, jag ska äta godis och vill absolut inte få plus på vågen på tisdag. Så träning är ett måste. Att jag tog mig ut i dag trots att jag känner mig mosig kändes bra, promenaden tog tio minuter längre än vad den rundan brukar ta, men jag kom ut och jag rörde på mig. Min rädsla är att träningen ska bli ett ont måste som bara känns tråkig. Det vill jag inte. Därför är vila ett måste av nästa veckas planering av träning.

Vågen

Tisdag idag och som vanligt vägning. -0,2 kg. Inget höjdarresultat och jag är beesviken. Jag har ätit bra, tränat massor och druckit mitt vatten. Störst är nog besvikelsen över att jag vet att det inte kommer bli något bättre nästa vecka, eftersom jag denna påskhelg har lovat mig själv godis. Mitt första godis, förutom några få bitar för fem veckor sen, sen nyår. Sen är det inte sagt att jag ska trycka i mig ett kilo godis under påsken, absolut inte, men lite kommer jag unna mig, men lite godis kan göra mycket skillnad på vågen. Denna vecka blir motion prio ett. Skulle helst hinna två pass per dag, men det kommer jag inte hinna. Men jag gör så gott jag kan. Planering är också högt prioriterat, kan tyckas tråkigt, men planerar jag min mat under dessa påskdagar, så vet jag att jag kan äta mer av den goda påskmaten istället för att stå vid buffébordet och tveka. Och även om jag nu vill gå ner i vikt, så tänker jag inte peta i maten under påsken. Och som jag längtar efter äggen, inte godisäggen, utan de riktiga. Mums! Inte ätit kokt ägg sedan viktnedgångens start. Det i och för sig mest för att jag inte tänkt att de finns. Nu blir det en kvällsbanan, sedan sova säng! Morgonpromenad i morgon!


Fredagsstök

Jag vaknade på fel sida i morse, det hade kunnat bli en riktigt skitdag hemma i soffan. Men så började jag tänkte och insåg att jag inte ville ha en sån dag idag. Jag trängde bort de tråkiga tankarna och alla irritationsmoment och fokuserade på det som låg precis framför mig. Frukost och ett besök på gymet. Kroppen är fortfarande inte helt okej efter den evighetslånga förkylningen som aldrig verkar vilja ge sig, så det blev ett hyffsat lugnt pass på crosstrainern i en timme. Aboslut bättre än ingenting.

Nu har jag precis intagit lunchen, fick bli ett par våfflor idag också. Det är ju så gott. Nu är det dock dags att dra fram dammsugaren, moppen, dammtrasan och mer därtill för att få ett rent hem. Känns som ett bombnedslag här hemma. Blir skönt att få det fint till helgen.


På väg framåt!

Jag var rädd att jag skulle få skylla på helgens pizza idag när jag ställde mig på vågen. Bortförklaringen var där direkt, väl förberedd att plocka fram, även om jag vet att en halv pizza inte kan göra att man går upp i vikt när man tränar samtidigt. Men det behövdes aldrig någon bortförklaring. -0,5 kg stod det på vågen. Känns bra med jämna siffror de tre senaste veckorna eftersom det varit svajigt de tidigare veckorna, även om det aldrig varit ett plus på vågen. Det går framåt!

Belöning

Sammanlagt har jag nu sedan start gått ner 5,7 kg. För mig känns det kanon, det är ett snitt på -0,6 kg i veckan. Vissa stunder kan jag känna att det går långsamt, självklart skulle jag vilja tappa kilona fortare men samtidigt så vet jag att detta är hälsosamt och bra. Jag hoppas nå mitt mål till sommaren, helst till i böjan av juni, men min födelsedag är det riktiga målet, d.v.s. den 21 juni.

När jag började min viktminskning satte jag upp flera delmål, dels för att sträckan inte skulle kännas så oändligt lång, men också för att få lite motivation längs vägen. När jag hade gått ner 5,5 kg haded jag satt upp att jag skulle köpa mig ett smycke som jag länge velat ha, men jag har fortfarande inte bestämt mig hur jag ska göra. Jag är nu inne på att istället köpa mig ett par löpartights. Det är ju också någon bra motivationsmässigt. Känna sig snygg när man är ute och går eller springer är ju inte helt fel det heller.


Tights från Intersport


Wiihooo!

Idag gick jag från mötet med ett leende. Jag tror nästan jag strålade ikapp med solen som sken. Med ett resultat på -0,6 kg denna vecka har jag klivit över den där drömgränsen som jag så gärna ville nå. Äntligen. Nu är det bara resten kvar. Har ganska exakt klarat av hälften av min resa nu. Känns så skönt!

Feg eller smart?

I morgon är det tisdag, vilket innebär att det är dags att ställa sig på vågen igen. Jag försöker ladda, har en förhoppning om att nå en viktig gräns. En viktig gräns för mig själv, som kommer få mig att må mycket bättre inombords. Men som tidigare sagt så går jag aldrig till ett möte och känner mig säker. Även om jag vet att jag ätit bra, druckit minst två liter vatten om dagen samt promenerat minst en timme varje dag i snitt så stålsätter jag mig ändå ifall inte resultatet skulle bli det jag hoppas. Är jag feg?

Syster gjorde mig i alla fall glad idag när hon kommenterade att hon tyckte att det verkligen syntes nu att kilona börjar lossna och kroppen antar en mindre form. Känns bra att höra det, är svårt för mig att se det då jag ser mig själv i spegeln varje dag. På samma vis som det är skönt att höra, så vill jag verkligen inte att folk säger något om de inte tycker att det syns. Därför kändes det extra skönt att Sandra sa det idag eftersom jag vet att hon är ärlig.

Nu blir det en apelsin att mumsa på, soffmys med min andre hälft och sedan läsa lite innan natten faller på.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0