Bedriften att gå i en trappa

Åkte till skolan idag för att lagom när vi kom dit få reda på att seminariet som vi skulle ha var inställt. Hade dock inplanerat essähandledning efter så helt onödigt var inte färden till Norrköping. Började prata med läraren om D-uppsatsen som skivs nästa höst och fick genast lite ny energi till skolan. Fick veta att våren kommer fokusera en hel del på abete inför uppsatsen vilket känns bra och inspirerande.

Efter handledningen gick jag i godan ro och pratade för att i nästa stund sitta i trappen med tårar fallande ner för kinden. Helt plötsligt bara försvann fötterna och jag dunsade ner för trappen. Tårarna kom nog av chocken även om det gjorde fruktansvärt ont. Svanskotan fick sig en rejäl smäll och just nu gör det ont att sitta, gå och stå. Blåmärke av detta slag har jag nog faktiskt aldrig sett förut.

Jag har inte ätit godis på över en vecka nu, men nu ska jag göra det, bara för att jag tycker så synd om mig själv. Så det så!


Kommentarer
Postat av: Jenny

Å nej. INTE SVANSKOTAN! AJ AJ AJ. Du gör helt rätt i att äta godis, det får man när man är ledsen och har ont :)



2009-12-02 @ 18:20:08
URL: http://jenha.blogg.se/
Postat av: Annelie

Jag säger som Jenny-INTE svanskotan! Aj aj aj!Ska du skriva D-uppsats? Det är starkt av dig-mycket jobb! Hoppas du hittar nåt bra och skriva om!

2009-12-03 @ 20:24:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0