Situationen i skolan
Nu kan jag inte längre hålla mig ifrån att skriva några rader om den rådande situationen kring lärarna och skolan som råder just nu i denna kommun. Jag är anställd inom en annan kommun och jobbar ett antal mil härifrån men jag blir fruktansvärt irriterad och frustrerad varje morgon då jag slår upp tidningen och det står rader efter rader om lärarkåren och skolan på olika vis. Kanske kommer jag att jobba inom denna kommun i framtiden, förmodligen är det i denna kommun som mina framtida barn kommer att gå i skolan, men frågan är väl vad det är för framtid...
Den senaste, eller förlåt, den näst senaste turen har handlat om hur eleverna i kommunen når sämre och sämre resultat i skolan. Fler och fler går ut grundskolan med ofullständiga betyg. Och nu, det senaste (eller kanske snarare återkommande) är att kommunen måste spara och gör det inom skolan. Okej, då ska vi se; eleverna i kommunens skolor når sämre och sämre resultat och med detta facit i hand så tänker nu politikerna spara in genom att minska på resurserna i skolan. Någon mer än jag som inte hänger med på den ekvationen?
Ibland undrar jag om politikerna har satt sin fot i skolan någongång eller just bara slänger sig med tankar om hur skolan verkar fungera. I en klass med cirka tjugo elever finns det oftast inte bara en elev utan en handfull om inte fler som behöver stöd på olika vis. Med besparingar inom skolan kommer resultatet förmodligen bli större klasser vilket i sin tur generar mindre tid till vardera elever. I en klass med tjugo elever finns det alltså tjugo elever som behöver stimulera sin kunskapsnivå på olika sätt och det är min uppgift som lärare att se till att kunskapsnivån stimuleras. Om det är ett lätt jobb? Inte direkt. Med större klasser och mindre resurser kommer det bli ännu mindre tid till vardera elever och stödet för de elever som behöver det kommer förmodligen också att minskas.
Att kunna klona sig vore en egenskap som vi lärare skulle behöva, att kunna stimulera eleverna utan att känna att man håller på slitas åt tjugo olika håll samtidigt. Det vore något det. Tänk den dagen man slår upp tidningen och det står att det ska satsas på skolan, att det ska tillföras mer resurser istället för att skära ner på dem. Undra vilket årtusende det kommer att ske...
Den senaste, eller förlåt, den näst senaste turen har handlat om hur eleverna i kommunen når sämre och sämre resultat i skolan. Fler och fler går ut grundskolan med ofullständiga betyg. Och nu, det senaste (eller kanske snarare återkommande) är att kommunen måste spara och gör det inom skolan. Okej, då ska vi se; eleverna i kommunens skolor når sämre och sämre resultat och med detta facit i hand så tänker nu politikerna spara in genom att minska på resurserna i skolan. Någon mer än jag som inte hänger med på den ekvationen?
Ibland undrar jag om politikerna har satt sin fot i skolan någongång eller just bara slänger sig med tankar om hur skolan verkar fungera. I en klass med cirka tjugo elever finns det oftast inte bara en elev utan en handfull om inte fler som behöver stöd på olika vis. Med besparingar inom skolan kommer resultatet förmodligen bli större klasser vilket i sin tur generar mindre tid till vardera elever. I en klass med tjugo elever finns det alltså tjugo elever som behöver stimulera sin kunskapsnivå på olika sätt och det är min uppgift som lärare att se till att kunskapsnivån stimuleras. Om det är ett lätt jobb? Inte direkt. Med större klasser och mindre resurser kommer det bli ännu mindre tid till vardera elever och stödet för de elever som behöver det kommer förmodligen också att minskas.
Att kunna klona sig vore en egenskap som vi lärare skulle behöva, att kunna stimulera eleverna utan att känna att man håller på slitas åt tjugo olika håll samtidigt. Det vore något det. Tänk den dagen man slår upp tidningen och det står att det ska satsas på skolan, att det ska tillföras mer resurser istället för att skära ner på dem. Undra vilket årtusende det kommer att ske...
It hurts
En del människor kan verkligen det där med att prata för mycket. Att vända och vrida på på meningar och ord så att de blir som dolkstötar i andras hjärtan. Några ord som inte betyder något när de kommer ut från första munnen kan i nästa stund få en helt annan klang och betydelse i mun nummer två. Jag blir uppriktigt sagt ledsen när människor tar saker i egna händer, förvränger och sårar någon med något som som bara var en vanlig mening i ett samtal. Lägg på en annan ton och förvräng sammanhanget och direkt så är dolkstöten där.
Vissa saker som människor säger eller gör sårar mer. Det liksom knyter sig i hjärtat. Vissa saker är man helt enkelt inte beredd på utan blir själv förvånad när de tar så hårt, och det gör verkligen ont. Ibland kanske det är så enkelt att man tror för mycket och för gott om människor. Man väntar sig inte att bli sårad för man tror inte att man har förtjänat det. Det gör ont att bli sårad av någon som man håller av och som man kommit nära.
Ibland är vänskap som en smäll på käften.
Vissa saker som människor säger eller gör sårar mer. Det liksom knyter sig i hjärtat. Vissa saker är man helt enkelt inte beredd på utan blir själv förvånad när de tar så hårt, och det gör verkligen ont. Ibland kanske det är så enkelt att man tror för mycket och för gott om människor. Man väntar sig inte att bli sårad för man tror inte att man har förtjänat det. Det gör ont att bli sårad av någon som man håller av och som man kommit nära.
Ibland är vänskap som en smäll på käften.
Morgontankar i det gröna
Nu är det grönt även i Katrineholm. Solen lyser idag och promenaden i morse gick förvånansvärt lätt med tanke på hur motig förra veckan kändes. Insåg efter halva promenaden att jag inte hade en aning om vad jag lyssnat på för musik, gick och drömde mig bort och tänkte på framtiden. Ibland brukar jag tänka; Undra hur livet ser ut om ett år, om fem år, tio år o.s.v. Förra året så här dags på året visste jag inte hur den här dagen skulle bli, hur jag skulle må och vad jag skulle tänka om livet om ytterligare ett år. Vi vet så oerhört lite om hur livet ska te sig, men frågan är om man skulle vilja veta mer. Jag tror inte det, inte jag i alla fall. Livet är fullt av överraskningar, behagliga och obehagliga. Men de flesta är trivsamma och gör livet härligt!
Sol i sinne
Jag är så glad idag, det är som att det verkligen sprudlar av energi, positiv sådan. Så härligt. Solen skiner utanför och jag har haft en toppendag på praktiken. Jag mår bättre och ikväll blir det vattengympa och en massa snicksnack med Jenny. Som jag saknar henne, det känns som om det var evigheter sen vi träffades, även om det inte var det. Dessutom ska jag till gymmet i morgon och springa. Jag längtar. Sen är det helg i intågande. Jag är bara glad nu! Glad, glad, glad!
Som min farmor brukar säga: Sol ute, sol inne. Sol i hjärta, sol i sinne.
Som min farmor brukar säga: Sol ute, sol inne. Sol i hjärta, sol i sinne.
Drömmar
Jag drömmer mig bort. Bort till framtiden, bort till något som kan bli verklighet. Drömmar som värmer i hjärtat, drömmar som finns inom räckhåll. Jag drömmer om den dagen då mina drömmar blir verklighet, då allt finns nära. Drömmarna finns hos mig ofta, även när jag tänker på annat finns de där och ler mot mig. Jag vill omfamna mina drömmar, alltid ha dom nära, alltid drömma vidare.
I morgon...
Idag är idag, i morgon väntar något nytt!
Att se sig i spegeln
Då och då bör man ta sig en titt i spegeln, inte bara en titt på kläderna för dagen eller hur frisyren ser ut, utan en ordentlig titt. Vem är det som ser tillbaka på dig där i spegeln, är det den personen du vill vara eller är det någon som du har kommit att bli när tiden passerat. Allt för ofta speglar vi oss utan att titta riktigt noggrant. Vi möter snabbt vår spegelbild innan vi springer ut genom ytterdörren, vi möter de trötta ögonen när vi kliver ur sängen, vi tittar i skyltfönstrena på vår spegelbild för att få en skymt om hur kläderna sitter och hur helheten ser ut när vi är ute på stan. Men vad spelar det yttre för roll om den man möter i spegeln egentligen inte är Du?
