madeleineborjesson

Den här kvällen och sena eftermiddagen har varit fruktansvärd tung. Jag har gråtit så mycket så jag tror nu att tårarna är slut. Lagom som en gråtattack har gått över har en ny sköljt in. Besvikelse är ordet för denna dag.

Jag fick inte jobbet jag hoppades så mycket på. Kanske blev detta ännu jobbigare beroende på att en vän till mig fick det. Så fort jag fick veta det så började tårarna rinna. Jag hoppades så mycket att jag kanske till och med börjat tro att jobbet skulle bli mitt. Vilket förstås var ett stort misstag. Misslyckande var det som jag direkt kände. Totalt misslyckande. Besvikelsen över att inte få ett jobb, som jag ändå var så nära, vällde upp inom mig. Jag kände mig totalt tom. Jag är dock medveten om att detta är övergående, så småningom. Jag måste bara få smälta det. 

Sveket från människor i ens närhet är dock än värre. Jag kan inte förstå hur människor, som ska föreställa ens vänner, kan svika en så mycket. Kan man verkligen må bra av att svika någon annan? Känslan av svek och besvikelse är fruktanvärd. Jag har talat genom tårar av besvikelse ikväll, en total besvikelse som jag inte tror är övergående. Broar är brända, så är det bara. Det gör så ont inom mig, men jag orkar inte längre. Förtroende är inte längre ett existerande ord i detta.

Allting som de senaste veckorna varit vardagen; stress, sömnlösa nätter och dåligt samvete, kryper inpå. Allting väller över mig vilket också säkerligen gjorde sitt till att reaktionen idag blev så stark. En besvikelse kommer att gå över, den andra kommer att finnas kvar länge. Tårarna är slut men känslan av besvikelse kommer alltid att finnas kvar.

Ja, det verkar väl som att det är influensan som angripit mig. Ena dagen frisk, dagen efter däckad. Hela kroppen värker så fort jag rör mig och det mest aktiva jag gjort under dagen är väl att prata i telefonen. Annars har det mest varit soffläge där jag tittat igenom en massa tv-program jag missat under veckan. Har precis tittat på Så Mycket Bättre. Vilket underbart härligt program. Där har tv4 verkligen lyckats.

I morgon måste jag nog dock ta mig ur soffläget för en liten stund. Under Höstmässan som arrangeras i helgen här i stan har de längdskidor till kanonpris. Jag ville ha ett par redan förra vintern men då blev det inga, men nu när jag såg erbjudandet så funderade jag på att slå till. Men så ringde mor min idag och sa att jag kunde få dem i julklapp. Problemet är ju dock att de måste provas ut, så det blir till att åka ner, in till deras monter och sedan hem igen.

Nu ska jag återgå till tv-tittandet. Se om det finns någon hyffsat film att titta på en stund innan sängen väntar.

Dom tre F:n har idag infunnit sig: Frustrerad, förbannad och frusen. Framförallt frusen. Det är så det blir när bilen går sönder mittimellan Norrköping och Katrineholm och termometern står på -12. Snälla pappa ställde ju upp och skulle komma och frakta hem mig och bilen, men eftersom han var tvungen att byta till sig rätt bil (med dragkrok), låna släp och köra till mig där jag satt så blev det en timme i kylan. Jag har frusit många gånger i mitt liv, men det här tar nog tusan priset. Pricken över i:et blev att bilen ändå inte kunde fraktas hem och bärgaren kommer håva in pengar! Kanske var det ändå ödet att jag innan jag klev utanför dörren i morse tänkte tanken att jag skulle lägga ner mössan i väskan i fall man skulle bli stående, det är ju vinterväglag och allt kan hända. Jo, sanna mina ord, allt kan hända. Värmen börjar i alla fall så sakta återkomma, detta efter antalet timmar i lager med kläder och filtar.

Jag frös och såg tillslut knappt något genom rutan.