madeleineborjesson

Jag har känt mig så duktig denna påsk, inför och under har jag motionerat varje dag, minst en timme. Innan helgen började höll jag mig strikt med maten, inga onödiga utsvängningar, vatten har jag fått i mig i bra mängd och godis köpte jag i liten mängd, vilket var det godiset som jag skulle hålla mig till.

Så långt allt gott. Men idag kom magplasket. Jag vet ärligt talat inte vad som tog åt mig och det gör mig både irriterad och förtvivlad. Jag hade en plan. En plan om att äta allt jag ville ha på påskbordet och hålla mig till godiset jag hade köpt. Och allt kändes så bra. När vi kom till pappa var bordet uppdukat och jag gick ett varv och plockade den maten jag ville ha. Inga tvivel. Åt och kände mig mätt men tänkte att jag ändå skulle ta ett kex med brieost på, det är ändå min favoritost, alla kategorier. Ett litet kex med ost blev till flera stycken, det blev bröd och allt detta med olika sorters ostar. Sen då, proppmätt! Men någonstans på vägen från matbordet till soffan försvann min spärr och alla bra tankar jag hittills haft. Godisskålen på bordet förblev allt annat än orörd, trots att det inte ens var något godis som hör till mina favoriter. Varför? Jag blir arg på mig själv. Förbannad.

I morgon är det middag hos mamma, ingen påskmat dock, vilket faktiskt inte gör mig speciellt mycket, två dagar med påskmat räcker gott och väl. Middag med vanlig mat, gott. Sedan är vardagen tillbaka. Matlista ska skrivas och det ska veckohandlas. Rutinerna kommer tillbaka. Det behöver jag just nu. Rutiner, rutiner, rutiner...