...
Livet har hamnat i något slags vakuum. Det har stannat upp och slutat rusa förbi. Tankarna avlöser varandra, tankar om livet och varför det är som det är. Det är kaos i huvudet och helt plötsligt är det svårt att förstå hur livet ter sig. Jag dras mellan skratt och gråt, glädje och sorg. Å ena sidan finns den totala lyckan inom mig, å andra sidan finns tomheten och oförståelsen. Hjärtat värker. Hur kunde ett år som enbart skulle innebära lycka och glädje börja på ett sätt som ingen förstår. En början där tårar, oro och oförståelse fyller vardagen för mig och de jag håller av.
Kanske kan kärleken bära med sig en glädje som hjälper till att se framåt. Där lyckan får vara det centrala efter en tid av tungt bröst och en slitande vardag.
Sänder över en massa kramar till dig!
Tänker också som du. Det känns som att det räcker nu, att det hänt mer olyckligt hittills i år än vad det borde hända under en hel livstid.
Men mitt i allt mörkt så måste det få finnas ljusa stunder och jag övertygad om att det kommer det att göra. Just nu kan det bara bli bättre.
Kram
Usch, det låter riktigt jobbigt. :( Jag hoppas verkligen det ljusnar för dig och dina nära. Skickar massor av styrkekramar ♥
